Stipendiet
Föreningen beslutade vid årsmötet 2012 att under en femårsperiod dela ut ett stipendium på 10.000 kronor per år. Detta för att främja intresset för och kunskapen om glas och glashantverkets utveckling.
Vid årsmötet 2024 beslöts att förlänga stipendieutdelningen i fem år till! Beloppet är 20 000 kronor vilket möjliggörs genom stöd av Sparbanksstiftelsen Eken samt Orrefors Kosta Boda AB som går in med 5000 kronor var per år under samma tidsperiod.
Kontaktperson Lars Andersson, lars@kostaglascenter.se
Kriterier för stipendiet och ansökningsblankett.
Stipendiat 2022: Isa Andersson
I ett återhållsamt och skarpt formspråk arbetar Isa Andersson i gränslandet av design och konst. Andersson skapar klarglasobjekt och rumsliga installationer där föreställningar om skönhet, som ställer frågor om överlevnad, skönhet, aggressivitet och hierarkier.
Isa Andersson är utbildad vid Beckmans Designhögskola och har en magisterexamen i design från Konstfack.
Hon är aktiv i ett flertal konst- och designprojekt, bland annat med Misschiefs.
Avsikt:
Något som är ständigt närvarande i mitt konstnärliga arbete är hierarkier och normer. Jag har tex skapat krokar, stegar och hjul i glas. Verk som visuellt utmanar och ifrågasätter glasets hållbarhet. Jag vill utmana detta ytterligare. Genom ett historiskt perspektiv ämnar jag undersöka glasets funktion i bruksobjekt.
Jag vill utmana synen av glaset som känsligt och fragilt.
Styrelsen i Konst- och Bruksglasföreningen
Stipendiat 2021: Evelina Dovsten
Evelina Dovsten är glaskonstnär utbildad på Konstfack med en kandidatexamen från 2016 samt en masterexamen från 2019. Hon började blåsa glas som 15- åring på Tingsgården glasbruk i Eskilstuna där hon hade sin lärlingsplats mellan 2003-2006. Efter det arbetade hon för glaskonstnärer och studioglashyttor i både Sverige och utomlands. bl.a. Studion Fresco (Osaka, Japan), Lindean Mill Glass(Selkirk, Skottland), Nationaal Glasmuseum studio(Leerdam, Holland), samt Ebba von Wachenfeldt. Dovsten har även tagit kurser på både Pilchuck glass school och Corning i USA.
I installationer, assemblage, glasobjekt, samtal och text förvara Dovsten kunskaper och erfarenheter; praktik och teori förenat. Författaren Maria Stepanova menar att vi människor skapar, skriver och fotar för att vi försöker bevara nuet —-> och det friblåsta glaset minns precis. I en tid där den större delen av vår kunskapsproduktion ägnar sig åt mätbara resultat och objektiva synsätt vill Dovsten med sin konst prata om den subjektiva kunskapen och den kunskap som inte lika lätt beskrivs teoretiskt. Idag tycks många glömma hur viktigt hantverkskunnandet är för vårt samhälle, och Dovsten arbetar för att upphöja och medvetande göra samtiden om dessa kunskaper. Den vetenskapliga estetiken återkommer i många av hennes arbeten och pratar om det mänskliga behovet av kontroll, och makten den har att övertyga. Genom denna strikta kliniska estetik blir hennes arbeten på så sett en kontrast med hur vi annars ser praktisk kunskap porträtteras.
Dovsten har på senare tid börjat intressera sig mer för att använda graverat glas som ett segment i sina verk. Något hon nu önskar utveckla och fortsätta med. Den mjuka koppargravyren är extra intressant. I verken Minneshärd använder hon sig av tekniken Assemblage —> i denna collageliknande skulpturala konstform bygger hon upp en väv av planglas inspirerat av fasadtekniken som brukar kallas för kyrkspån eller takspån som ofta återfinns på fasader och tak från nationalromantiken. Varje glasplatta skärs ut och sågas och slipas av av henne själv för hand, för att sedan också graveras. Verken kallas för Minneshärd och hon beskriver dem så här:
”Precisioner och rekonstruktioner av minnen. Minnen som blandas med andra minnen och skapar nya rum. Med inspiration från konstnären Joseph Cornell har jag skapat minnesaskar - eller snarare minnesskikt. Glasskivor som överlappar varandra likt kyrkspån. Referenser till de graverade motiven kan vara t.ex. The Hill House av Charles Rennie Macintosh, korlek formgiven av Wiener Werkstätte samt texter av Helena Granström & Ivan Augéli. I varje nytt verk väver jag samman nya minnen och citat för att kunna se vad de bildar tillsammans. De blir en karta över vad som försegår i min intrycksvärld vid tillfället de skapas, och på så sätt blir de också ett självporträtt.”
Styrelsen i Konst- och Bruksglasföreningen
Stipendiat 2019: Frida Lundén Mörck
Frida tog 2019 sin masterexamen i konsthantverk med inriktning mot glas på Konstfack, men har dessförinnan studerat bl.a. vid KADK Bornholm och Linnéuniversitetet i Pukeberg. Sedan sin examen arbetar hon i sin ateljé i Boda och i hyttan på the Glass Factory. I sitt konstnärliga arbete använder hon glasets karaktär som material för att ge uttryck för tankar om plasticitet och formbarhet. Glasets förmåga att ta form, från en amorf massa till ett av handen format objekt väcker för henne tankar om människans formbarhet som individer i en gemenskap.
I Fridas skulpturer utnyttjas värmens placering i glaset: en i glas skulpterad nätstruktur används som form för en bubblas som blåses in i den. Den varma massan tränger ut genom det svalare nätets hålrum, pressar det till gränsen av att spricka samtidigt som de båda formerna sammanfogas. Vissa gånger hålls bubblan tillbaka, andra gånger ger nätet vika och spricker upp. Skulpturen är medvetet formad, men också slumpen som skapas när de två delarna interagerar spelar in i dess slutgiltiga utseende. Tekniken har Frida fortsatt att utveckla genom att nätstrukturen formas i borosilikatglas genom flameworking. När en bubbla av hyttglas sedan blåses i nätet av borosilikatglas krävs en precision i värmen för att de båda delarna inte ska klibba ihop. Resultatet blir en blåst form som inte sammanfogats med nätet, men som fångats i en stram bur.
Styrelsen i Konst- och Bruksglasföreningen
Stipendiat 2018: Jonas Ioannou
Jonas började på Riksglasskolan i Orrefors 2013 och har sedan han avslutade utbildningen där vidareutbildat sig inom glas på universitetsnivå, både vid Kunstakademiets Designskole på Bornholm och vid Konstfack i Stockholm. Jonas har i omgångar under sin studieperiod arbetat som assistent åt andra glasblåsare och just den typen av samarbete och gemenskapen det ger är något han uppskattar. Han intresserar också sig för hantverkets tekniker och historia, och hur dessa förmedlas, genom praktik och berättelser.
Under våren 2019 går Jonas sitt sista år på Konstfack och i examensarbetet utforskar han just hur vi pratar om hantverk, hur det beskrivs, bevaras och förmedlas vidare genom generationer. I projektet ”Tradition – en visklek” utgår han från Sveriges Glasmuseums digitaliserade arkiv. I arkivet finns beskrivningar av fragment av gamla glasobjekt, texterna berättar om bitens utseende, storlek och form och ger ibland en föraning om hur det hela objektet kan ha sett ut. Ibland är beskrivningarna vagare, men genom sin hantverkskunskap tolkar han dessa beskrivningar och skapar av dem nya objekt. Hantverkskunskaperna han har ger honom möjlighet att förstå hur en form i glas kan vara gjord, och även om inte slutresultatet blir exakt som originalet, så kan vi aldrig veta det, biten är förlorad men kunskaperna har förts vidare. På det viset blir Jonas verk en del av sin samtid. Han omtolkar formen; lite som orden i en visklek förändras genom varje viskning så förändras också kunskaper genom generationer.
Styrelsen i Konst- och Bruksglasföreningen
Stipendiat 2017: Kristin Larsson
Kristin Larsson är född 1990 i Gnesta kommun och uppvuxen på en bondgård med jordbrukande föräldrar. Att byggnaden för hennes nedlagda låg- och mellanstadieskola blev uppköpt av glasblåsaren Ebba von Wachenfeldt gjorde att Kristin började arbeta som glasblåsare redan som 14-åring – ett prao i årskurs åtta fortsatte med sommarjobb fram till studenten. Efter yrkesexamen som glasblåsare på Kosta praktiserade Kristin Larsson i Österrike och i USA. Förutom examen på kandidatprogrammet i keramik och glas på Konstfack har hon studerat på Pilchuck Glass School i Seattle, USA.
”Mina rötter som konstnär och glasblåsare finns i den skandinaviska studioglaskulturen. Jag intresserar mig för normer, sociala koder, hierarkier och status inom både glasblåsarvärlden och samhället. Jag vill undersöka och ifrågasätta vad som är bakgrunden till hur vi agerar och vad vi skapar. Mitt arbete är ofta ironiskt och lekfullt med en feministisk underton.” säger Kristin, som tror sig vara starkt påverkad av att hon alltid jobbat för kvinnor i en annars ganska mansdominerad bransch med en machonorm som säger att ju större desto bättre.
Bruksglaset står ofta i centrum i Kristin Larssons arbeten, eftersom det är laddat med uppfattningar och lätt för mottagaren att identifiera sig med. Skapandeprocessen med sina repetitiva moment och tilliten till handens kunskap är viktig för henne. Kristin blåser ofta på fri hand utan form, eftersom hon gillar det drivna glasets kvaliteter och känsla.
Kristin Larssons examensarbete handlade om att kombinera glas med metaller som mässing, koppar och tenn. Syftet är att skapa ett nytt uttryck och att få metallerna att bli ett levande material att lyfta fram egenskaper som liknar glasets. ”Jag har haft ett lekfullt uttryck, det kan till och med vara naivt, men nu har jag delvis frångått min tidigare stil. För mig var det intressant att blanda tenn med glas för att släppa min hantverkstradition och den tekniska kunskap jag har om vad som är `rätt och fel`. Att lägga till ett nytt material blev för mig ett sätt att hitta nya uttryck”.
Styrelsen i Konst- och Bruksglasföreningen
Stipendiat 2016: Rasmus Nossbring
År 2007 började Rasmus, femton år gammal, som lärling vid Reijmyre Glasbruk. Som del av glasbrukets produktion lärde han sig traditionsenligt hantverket och hade på raster och kvällar möjlighet att ”söla” i glashyttan. År 2010 tog glasbruket med några av hans skulpturer till Formex, där dem upptäcktes av National Museum Design. Denna uppmärksamhet och erkännande gav honom mer frihet och ansvar arbetande med besökande konstnärer och formgivare för Reijmyre Glasbruk.
Influerad svensk och amerikansk glaskultur har Nossbring kontinuerligt breddat sitt konstnärliga språk och utvecklat sina hantverkliga kunskaper. År 2014 tog han sig till Pilchuck Glass School för första gången som assistent i deras framstående glashytta. Sedan dess har han återvänt till USA regelbundet för att besöka Pilchuck Glass School, Corning Museum of Glass och studioglashyttor i olika yrkesroller. Samma år lämnade Rasmus glasbruket för att fokusera på sitt eget skapande och började studera vid Konstfack i Stockholm där han kommer ta examen 2017.
I sitt konstnärskap arbetar Rasmus med figurativ skulptur och har under dem senaste åren fokuserat rutiner och vardag. Han skulpterar glaset varmt i hyttan och lämnar ett tydliga avtryck i glaset. Just nu arbetar han med sitt kandidatarbete som kommer visas våren 2017 på Konstfack och The Glass Factory Boda. Till sommaren reser han med hjälp av stipendiet åter till USA för att inspireras och fortsätta utvecklas såväl tekniskt som konstnärligt.
Styrelsen i Konst- och Bruksglasföreningen
Stipendiat 2015: Karin Forslund
Karin har jobbat aktivt med glas sedan 2004. Hon är utbildad från Riksglasskolan i Orrefors och har därefter jobbat som hantverkare för såväl anrika Åfors Glasbruk, Kosta Boda, som mindre studioglashyttor, bland annat hos Pernille Bülow, Tobias Møhl m fl. Hon har, som skapare, en dualitet i sitt intressefält för glas då hon har stor respekt för, och strävar efter, hantverksmässig excellens enligt kulturellt och historiskt lagda ramar för glas samtidigt som hon söker och längtar efter motsatsen genom att söka utmana hantverks- och material konventioner. Detta gör hon genom att fokusera sin egen konstnärliga verksamhet på sistnämnda samtidigt som hon försörjer sig som hantverkare där hon producerar objekt för andra glaskonstnärer.
Karin tog examen från KADK Bornholm 2013 där hon sitt sista år arbetade intensivt med just att undersöka begrepp omkring definitionen av vad hantverk innefattar och hur det kan tolkas, såväl som subjektiviteten i material-begreppet och hur våra förväntningar av ett material påverkar hur vi uppfattar det.
Hon arbetar huvudsakligen med tre olika tekniker som alla är grundade på en typ av dogma där hon ger glaset olika typer av satta förutsättningar vid tillblivelsen av ett verk och sen får glaset lov att röra sig och formas utefter de förutsättningarna så att det blir ett typ av gensvar. Det handlar om att ha en dialog.
Hennes projekt, med arbetstiteln ’Balancing Process’, är under konstant progression vad gäller såväl formmässigt uttryck som utveckling av teknikerna. Karin vill använda stipendiet till att anskaffa sig de medel och material hon behöver för att vidareutveckla på sitt tema, något hon kommer att jobba intensivt med under sitt kommande residens på Pilchuck Glass School, USA,senare i år.
Styrelsen i Konst- och Bruksglasföreningen
Stipendiat 2014: Minna Rombo Zetterlund
Efter glasblåsarutbildning på Kosta Glascenter har jag jobbat på flera hyttor i Sverige och Norge som assistent och glasblåsare för bland andra Ulla Forsell, Ebba von Wachenfeldt och Abel Sawe. Nu på våren 2015 tog jag min kandidatexamen från Konstfack, linjen för Keramik och glas. Under utbildningen på konstfack var jag även på utbyte i Jerusalem på Bezalel Academy of Arts and Design.
I min praktik arbetar jag med mindre produktion av föremål att användas av handen i hemmet, mer konstnärliga arbeten och installationer, och i samarbeten med andra.
Under tiden på Konstfack började jag utforska det återvunna glaset mer. Vad det finns för möjligheter att använda och tillverka nytt ur glasråvara som redan haft ett liv. Detta har kommit att behandla frågor om miljö i tillverkningen av glas, arbetsförhållanden i massproduktion och konstglas samt kvalitets-hierarkin som baseras på glasmassans utseende. I Jerusalem gjorde jag tester med gjutningar och besökte en hytta i Hebron där de jobbar med återvunnet glas.
Jag vill utveckla mina egna tekniker kring detta glas, som skiljer sig något från annat glas i sin karaktär, och öppna upp för en diskussion om råvarans ursprung och kvalitet.
Centralt i mitt arbete ligger betraktarens deltagande med glaset. De föremål jag skapar till hemmet vill jag ska användas av ägarens hand i vardagen. Jag vill också ta hyttarbetets samarbetsförmåga och direkthet ut till betraktaren i mina mer konstnärliga arbeten. Genom att ge utrymme för att bli en deltagare i de föremål och installationer jag skapat vill jag att en ska få möta materialet med fler sinnen och möjliggöra utrymme för en dialog.
Bilderna är från ett projekt som handlade om medvetandegörande av glasråvarans ursprung och tillverkning och de konsekvenser det innebär för människor och jordklot. Glasen är blåsta i återglas och vi drack ur dem och diskuterade okunskapen kring uppkomst och tillkomst av glas vi omger oss av i vardagen.
Styrelsen i Konst- och Bruksglasföreningen
Stipendiat 2013: Erika K Bredberg
Erika, vår andra stipendiat, har en mångårig och gedigen glasutbildning som började redan 2006 på Östra Grevies Folkhögskola, keramik- och glaslinjen. Därefter Kosta Glascenter, The Royal Danish Academy of Fina Arts, Pilchuck Glasschool. Erika avslutar nu våren 2014 sin utbildning på Konstfack. Kandidatprogrammet keramik och glas. Just nu finslipar hon sin avslutande magisteruppsats.
Under åren har glaset blivit ett slags undermedvetet kall och hon kände då hon kom till Kosta 2008 att detta var något hon verkligen ville utveckla. Samspelet i hyttan mellan formgivare och glasarbetare beskriver hon som en rytm, en slags dans. Man följer och lär av varandra, hanterar glaset tillsammans och blir stolt över slutresultatet.
Trots att hon är mycket väl medveten om glasindustrins problem ser hon ljust på framtiden för sin generation och noterar framgångarna för de mindre hyttorna. Kärleken till Småland gör att Erika håller kvar sina kontakter i bl.a. Kosta.
Stipendiet vill Erika använda till att förverkliga ett samarbete mellan glashantverkare med olika bakgrunder och från olika länder. Sammanföra och bygga broar mellan olika typer av glashantverkare. Nu närmast en resa till Tjeckien.
Erika kallar sitt projekt ”Kollaboration Kobolt”. Projektet startade nu i våras på Konstfacks glashytta med en workshop. Hon ville få sina glaskollegor att tänka efter och ifrågasätta sin position inom glas. Grunden var att hon börjat reflektera över en mening som hon varit bekant med ett par år. ”If you can´t make it good, then make it big. If you can´t make it big, then make it blue.” På något sätt indikerar det att: Om du inte riktigt behärskar teknikerna så kan du göra det blått.
Blått glas är omtyckt och säljer. Det har nästan blivit något av ett tabu att arbeta med den koboltblå färgen… Men den koboltblå färgen fick helt enkelt bli symbolen för mitt arbete där det gäller att sudda bort gränser om status. Våga släppa in andra hantverkare och låta dom beskriva och ha idéer om skapandet och teknikerna.
Erika K Bredberg fick ta emot sitt stipendium på 10.000 kronor vid föreningens årsmöte i Åhus den 29 mars 2014.
Styrelsen i Konst- och Bruksglasföreningen
Stipendiat 2012: Ammy Olofsson
Ammy blåser glas sedan 2007 och är sedan 2011 studerande vid Konstfacks kandidatprogram keramik och glas. Hennes tidigare utbildningar är flera som KYutbildningen vid Kosta Glascenter och sommarkurs i ”flamework” (laboratorieglas) och neon vid Pilchuck Glass School i USA. Under åren har hon haft flera anställningar, praktikplatser och utställningar.
Hon har valt att arbeta med flera olika tekniker men mest med glasblåsningen. Hon har även fastnat för uttrycksmöjligheten hos glaset i kombination med neon. Tekniken med ”flamework”, då man arbetar över en öppen gaslåga med glasrör och stavar, har långa anor tillbaka i tiden. Det användes bland annat av ”emaljögontillverkare” redan under 1500-talet och tillverkas än idag av dessa specialister. Det är en teknik som under åren fått flera olika renässanser och under 1900-talets början så blev det använt inom reklambranschens skylttillverkning då man bockade glasrör till texter och figurer som man fyllde med neon.
För att kunna fylla glasobjekt med gas behövs det speciella elektroder, att man försluter objektet och pumpar in gasen. Dessa elektroder behövs för att kunna tända objekten. Tekniken går att anpassa till blåsta objekt och till det mer traditionella sättet att arbeta med neonrör.
Hennes stipendium på 10 000 kr är ett bidrag för att kunna utveckla tekniken och anpassa den till hennes glasobjekt.
Vi i föreningen är glada att få dela ut stipendiet till henne och ser fram mot att få se hennes utveckling och hur hon använder tekniken på de färdiga glasobjekten!
Konst- och Bruksglasföreningens stipendiet tillkänna görs i samband med föreningens årsmöte den 16 mars: The Glass Factory, Boda. Ammy Olofsson kommer att finnas med för en presentation.
Styrelsen i Konst- och Bruksglasföreningen